Semester!

Avverkar Liseberg och Skara Sommarland i rasande fart. :) Åker hemöver i helgen, även om jag egentligen inte vill... Vill inte komma hem till alla tankar (som i och för sig förföljer mig ändå...) och alla minnen som ramlar över mig när jag kommer innanför dörren hemma.... :( Han har messat mig fler ggr och berättar hur ledsen han är som sårat mig och att han saknar mig och önskar han kunde känna mer. Jaja. Det enda det gör med mig är att jag blir skitledsen och gråter. Skit...
Snart är det juli och jag och bästa vännen åker till Zakynthos i en vecka. Ska bli så underbart att komma bort och få sola, bada, sova och äta gott.
Hörs...

Tomhet

Tårar som aldrig slutar rinna, ett stort hål i hjärtat... Jag har förlorat en vän sedan tio år och även "nåt annat". Jag kände mer, mycket mer.... Han gjorde det inte... Är så sjukt trött på att det blir såhär, att det skiter sig JÄMT. När blir det min tur? När får jag må bra, skratta och känna att någon vill vara med mig, saknar mig och allt det där... är jag så svår att leva med?

---

Ladda ner världens mest använda webbläsare nu. Ta med dig Hotmail i mobilen!