Fan...

Ja, just det. Fan. Har troligen sålt min lägenhet, efter lite om och men. Hade liksom som mål där i februari att ha nånstans att flytta till också, men varenda j*vla budgivning bara skenar iväg, så nu står jag utan bostad... Den som ska ha min lägenhet ska in till 1/6 så jag har lite tid på mig, men inte så himla mycket att vinka på.... Åh, helvete. Jag vill ha ett radhus i det område som jag sett, och det kommer fler där hela tiden, men tyvärr också fler spekulanter.... :(
Nån gång blir det min tur... Men när? Snart tack....

Syns det? ;)

Hmm... Har fått fler kommentarer idag om att jag ler mystiskt och att jag ser glad ut... Själv tycker jag inte det är nån skillnad på mig, men positivt att jag ser glad ut. :) (Hur sur såg jag ut innan?!)

Blir lite rosig om kinderna.... ;) När jag tänker på kramarna och pussarna igår så ler jag nog....
Ska ge blanka f*n i att analysera, se konsekvenser och allt nu. Bara vara......

Fjärilar...?

Efter en skön helg med umgänge, party och mys i soffan är det dags att ta tag i arbetsveckan igen... Fredagen bjöd på mat, godis och tvtittande hos vänner, mysigt. I lördags sprang vi runt på IKEA som skållade råttor, och sedan blev det party... Mycket trevligt med utgång tillsammans med jobbarkompisen som är befriande störd.... ;)

Söndagen bjöd på soffläge hur länge som helst, tills det var dags att träffa herrn.... Fika, kramar och en och annan puss... Mysigt, och jag kände hur mina knän vek sig när vi pussades... :)
I vanlig ordning ska jag naturligtvis analysera och vrida på detta tills jag slagit knut på mig själv... :D Men jag ska undvika att göra en konsekvensbeskrivning på det nu tror jag, åtminstone för den här gången.... ;)

Winnerbäck är min Gud...

Tänk att Winnerbäck alltid har rätt i sina texter.....

"Dunkla rum" är en av de låtar som en av mina bästa vänner brukar citera när jag är ledsen...

"Torka tårarna min vän
jag tror jag vet ungefär hur det känns
som att försöka dansa med en myndighet
du ville bara ha ett hem, en plats

nånting vettigt att göra, vad som helst
det fanns tid för nåt att växa
det fanns plats för lite värdighet
här blir man sparkad på i kön till ett ställe som man inte ens vill in på
man tuggar i sig hela svansen
här står alltid nåt i vägen
du tar dig alltid loss och du rusar
men ändå fångar marken dina fötter

Jag kan inte hjälpa dig upp, kan inte lysa upp den väg du springer
jag kan inte vagga dig varm och lugn
du har en annan röst, annan färg,
ett annat land, med andra klockor som ringer
jag tar mig inte in i dina dunkla rum......"
(Dunkla rum)

Min absoluta favorit "Kom änglar"... Älskar den låten, och den texten säger så mycket och stämmer så bra på hur mitt liv sett ut under en lång tid.....

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet och det blod som jag trodde var stilla
det fick du att rinna den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
och jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria
men det visade sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria
och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick därifrån...."
(Kom änglar)

Ska det gå bra nu?

Pratade med mäklaren igår... Han hade visat min lägenhet för en dam som var mycket intresserad och som sagt när hon klev innanför dörren "den här ska jag ha". Skönt :) Hoppas verkligen hon tar den, och att jag nu hittar nånstans att bo! Hamnade ju i en lite annan sits nu, eftersom jag nu har lite bråttom med att hitta nytt ställe! Angenämt problem... ;D Tidigare har jag bara kollat och sagt att jag inte kan tillträda nytt boende så snabbt, men nu kan jag ju det!! Jippii...!! :)

Ikväll blir det träning och sen tv-soffan tror jag... Skönt med slappa efter den här veckan, som varit rolig men himla intensiv. Ska sova lääänge imorgon... Får se om det blir party imorgon, skulle vara trevligt. Men andra alternativet bio funkar utmärkt det med. På söndag ska jag på dejt... Får väl se hur det går... :) Nu har vi ju pratat massa massa gånger, och nästan vänt ut och in på varann, så nu måste karln bevisa att han törs prata när vi ses också. :) Törs inte tänka positivt här än, men måste erkänna att jag ler när jag tänker på honom........

Jaha...?

Tror jag blir knäpp snart. (Blir...? ;)) Pga en viss man som fanns i mitt liv förut så har jag nu stora problem att släppa in en vettig kille i mitt liv... Varför? Jo, för jag är rädd så in i.... att bli sårad, sviken, lurad, you name it... Drygt...
Försöker verkligen bara tänka att jag ska ta det som det kommer, och bara flyta med... Men jag märker på mig själv att jag ännu en gång letar fel, brister och sånt som inte skulle gillas av mig... Herregud, vem fan bryr sig om killen i fråga knyter skosnörena åt fel håll, har gaffeln i höger hand eller har problem med att stava... Nu är inte den här killen så, men det är den typen av fel som kan bli "avgörande" för mig att inte fortsätta träffa nån... Fatta, allvarliga problem.... ;D Undrar om det finns fler som jag...? Min kloka vän i söder hade en bra kommentar, att när rätt kille kommer så väntar han på en öppning, han försöker inte tvinga sig in.... Tack för den min vän. :*

Puckot då... Jo, han fortsätter kommentera saker jag gör, gjort och hur jag är... Ge upp... Lämna mig ifred! Han mailar, söker upp mig och "ska prata". Jag blir så trött...

Lektion om livet...

Efter trevlig lunch med klok vän så har jag kommit fram till att jag nog inte ska analysera allt som händer för mycket... Bara låta saker hända... :) Frågan är väl om jag, med mitt otroliga kontrollbehov, bara kan "släppa", eller om jag kan vara så pass öppen och "cool" att jag gör det... Den som lever får se... ;)

Jag är glad att ha de vänner jag har, tack för att ni finns... Har en underbar vän som jag sms'at mycket med om detta, mest pga avståndet mellan oss, och hon har så kloka, raka kommentarer att jag blir alldeles till mig! :D Tack för att du är du kära vän...

Nu väntar fika med jobbarkompis, bye....

Ilska...

Ja, just det. Ilska. Bra ord... Blir tokig snart. En man som under längre tid figurerat i mitt liv beter sig illa som f*n... Och jag blir sååå arg! Vi hade en relation för rätt längesen, och han behandlade mig illa. Frågar man honom så är det jag som gjort fel som inte litade på honom. Verkar lätt att lita på nån som bedrog en... Igår kläckte han ur sig massa massa elaka kommentarer till mig, bara för att såra... Han har ny tjej nu (som han träffade innan han lämnade mig) och hon FINNS för honom på ett sätt jag aldrig gjorde tydligen. Idioti... Så irriterad, arg, frustrerad, besviken, men framförallt, riktigt j*vla FÖRBANNAD!!!

Men, det finns faktiskt positiva saker i mitt liv också, tro det eller ej... Igår läste jag godnattsaga för dottern, "Vem ska trösta knyttet" (Passande titel efter gårdagen...) och hon kommenterade så kloka små saker min älskling... Jag gillar verkligen den boken, den är så mysig... Vi köpte lite kläder till henne igår, en Hello Kitty-klänning, eftersom ALLT ska vara Kittyinspirerat för henne nu...

Mr Silent då... Jo, han finns i faggorna... ;) Pratade igår, och jag förundrades över hans kloka kommentarer om livet, kärlek, relationer, och allt däremellan. Tack för din klokhet... :) Blev glad av hans råd, tips och framförallt hans lugna sätt. Skönt med vettiga människor i en störd värld....

Idag ska jag kolla på ännu ett radhus, håller tummarna för att det kan vara nåt... Och att det inte blir budgivning som drar iväg.....

Kram!

Ambivalent är mitt mellannamn just nu...

Jaha... Så känns det ibland... Ska det vara såhär? Ska det vara så svårt att få ihop det här förbaskade livspusslet?! Känns som jag bara jobbar och inte gör nåt kul... :( Men det kanske blir bättre framöver när den efterlängtade våren kommer?! Eller....
Ska på party i helgen, känns kul att nåt händer! :) Hoppas på en trevlig utekväll...

Måste tydligen jobba lite nu... ;)

Kommunikation och hustankar!

Antar att det finns fler än jag som separerat från sina barns pappor... Jag fick ett totalt frispel på dotterns pappa igår, när han i mina ögon beter sig otroligt underligt... Säger inte att jag har rätt varenda gång ;), men lite kommunikation borde väl vara nödvändigt för att vi ska kunna fungera tillsammans....

Idag är det äntligen fredag, och en lugn och skön helg väntar tillsammans med dottern och några av mina goaste närmaste vänner. :) Så skönt att bara få ta det lugnt och inte stressa som man ofta gör på vardagarna när jobb, dagis, träningar, mat, vänner, mys ska hinnas med... Nu kan vi bara fokusera på MYS!

Går i bostadsbytestankar... Vill köpa radhus eller ett pyttelitet hus, mest för att komma ner på marken och känna att jag har nåt eget att gå ut på, men hittills har priserna avskräckt mig lite, och jag har lagt mig i budgivningarna. Nu har jag några intressanta objekt på G, håller alla tummar i världen för mig själv nu känns det som... Har även på kuppen blivit "lätt" beroende av hemnet, till min omgivnings stora förtjusning! ;) Fast lite kul är det, och jag har lärt mig massor om hus och vad som man ska kolla på vid husköp! :)

Eller....?

Pratade med "tysta killen" i telefon igår... Då babblade han på som sjutton, och var rolig, trevlig, söt och allt det där som jag tycker är viktigt... När vi hade lagt på efter en timmes babblande började han skicka sms istället, med lite trevligt innehåll... ;) Hur gör jag? Erfarenheter någon? Han vill träffa mig igen, och jag vet inte hur jag ska göra.......

Sympatier?

Har nån annan än jag råkat ut för "sympatier"? Alltså när ens vänner och bekanta börjar tycka synd om en som är singel? Jag har inte varit singel länge, men jag märker alla dessa blickar, kommentarer och andra "tycka-synd-om" saker mina nära och kära kommer med... Det är inte synd om mig som är singel, jag klarar mig själv... Sen att det känns, precis som jag skrev tidigare, tomt och trist emellanåt är ju som det är. En av mina kloka vänner sa till mig häromdagen att väntan på den rätte är lång, men när han väl kommer är det så värt det. Försöker leva lite på det, och känner att nån gång nånstans kommer det finnas en för mig. :) Inte bara nån halvbra, utan nån som är riktigt bra!

Var på date i helgen... En kille som är snäll och trevlig, men tyst som en mussla.... Jag är rätt pratig av mig, och gillar att diskutera... Men där gick jag på en nit. Försökte verkligen, men nix. Vi sågs en gång till och då tänkte jag att han kanske skulle vara mer pratig, men nä inte då heller. Vad gör jag? Hur ska jag få honom att ta mer initiativ och våga lite...? Jag blir mest frustrerad över detta nu och känner att jag lägger ner innan jag egentligen känner honom ordentligt, mest pga att han inte verkar vilja prata så mkt...

Vårkänslor?

Jahapp, då är det snart vår igen... Känns skönt, men samtidigt "ensamt"... Är inte våren den tiden då man ska vara nykär och sitta på en bänk i solen tillsammans med sitt hjärtas utvalda? Hmm... Jag sitter mer än gärna på en bänk i solen tillsammans med underbara dottern, men det skulle vara sååå skönt om någon ville sitta och hålla om mig... Finns det nån sån?
Känns som jag citerar Veronica Maggios (tror jag det är) låt "Nöjd" när jag säger att "jag har fan dejtat hela världen"... Hur gööör man?! Jag är snäll, trevlig, social och rätt söt, men ändå lyckas jag bara träffa puckon.


Min underbara 4-åring är så go, älskar hennes kloka kommentarer om livet, universum och allt däremellan... Häromkvällen kom hon och kramade mig och frågade "mamma, vem är kär i dig då"... Hennes pappa har ny sambo och dottern tyckte tydligen lite synd om mig som är "ensam". Vad svarar man? Jag frågade om inte hon var kär i mig, och det bekräftade hon ju att så var det. (Skönt när man som mamma får tvinga sitt barn till bekräftelse, haha) Men det skulle vara lite skönt med vuxenbekräftelse också.... Bara nån som kramar mig!! :)