Sympatier?

Har nån annan än jag råkat ut för "sympatier"? Alltså när ens vänner och bekanta börjar tycka synd om en som är singel? Jag har inte varit singel länge, men jag märker alla dessa blickar, kommentarer och andra "tycka-synd-om" saker mina nära och kära kommer med... Det är inte synd om mig som är singel, jag klarar mig själv... Sen att det känns, precis som jag skrev tidigare, tomt och trist emellanåt är ju som det är. En av mina kloka vänner sa till mig häromdagen att väntan på den rätte är lång, men när han väl kommer är det så värt det. Försöker leva lite på det, och känner att nån gång nånstans kommer det finnas en för mig. :) Inte bara nån halvbra, utan nån som är riktigt bra!

Var på date i helgen... En kille som är snäll och trevlig, men tyst som en mussla.... Jag är rätt pratig av mig, och gillar att diskutera... Men där gick jag på en nit. Försökte verkligen, men nix. Vi sågs en gång till och då tänkte jag att han kanske skulle vara mer pratig, men nä inte då heller. Vad gör jag? Hur ska jag få honom att ta mer initiativ och våga lite...? Jag blir mest frustrerad över detta nu och känner att jag lägger ner innan jag egentligen känner honom ordentligt, mest pga att han inte verkar vilja prata så mkt...