Om mig

Södra Norrland, Sweden
Lärarmamma med två döttrar på sju år och en liten född i maj -12, och en bonusson på 9 år. Bloggar sporadiskt om livet, kärleken, familjen och annat som känns viktigt. Gillar choklad, te och träning. Gillar inte måndagar, orättvisor och leverpastej.

måndag 3 maj 2010

Galenskap....

Funderar så skallen knakar... Han vill inte vara "min", på det sättet att han inte träffar nån annan... Men han kan inte vara utan mig? Han sms'ar, mailar, ringer, kommer förbi.... I sms'en står det oftast "puss & kram"... Igår kom han förbi hos mig för att hämta en sak han glömt förut, och det visade sig att han fått hjärnskakning på fotbollsmatchen han spelat under kvällen. Han var yr, hade ont i huvudet och mådde illa... Jag ville inte skicka hem honom att sova ensam på natten (eftersom hjärnskakning kan bli rätt allvarligt) utan han fick sova kvar hos mig. Inget hände, vi bara delade säng och åt frukost ihop imorse.

Han "vet inte vad han ska göra", och det känns skitjobbigt. Hade han velat vara min hade han ju varit det... Så varför kan han inte släppa mig då?! Varför kan inte jag släppa han? Är det meningen att det ska vara såhär? Kännas såhär?!
Helvete...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar