Badweekend i Örebro var kanon. Fin stuga, mycket bra bad och en överlycklig dotter som slocknade som ett ljus på kvällarna... :-D På söndagen åkte vi hem tidigt, lämnade henne hos mamma och hade en mycket trevlig fikastund med herr M.... Allt gick bra, och han avslutade med att ge mig en kram och säga att han vill ses snart igen... Så varför oroar jag då mig? Varför finns det 1000 tankar i skallen om hur, vad och om han känner nåt..... Får nippran på mig själv! I min profil på facebook har jag citatet "man måste våga för att vinna". Hm, kanske dags att infria det?? Även om han har fyra andra tjejer (vilket jag inte vet) så är det väl så. Nån gång kommer man ju till en punkt där man måste välja....
Jag vill, och jag tänker f*n i mig ta reda på om han vill också! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar